eso1041sv — Pressmeddelande (forskning)
Den mest avlÃ?gsna galaxen framtrÃ?der ur den kosmiska dimman
20 oktober 2010
Ett europeiskt forskarlag har med ESOs Very Large Telescope mÃ?tt avstÃ?ndet till den mest avlÃ?gsna galaxen som hittills upptÃ?ckts. Genom att noggrannt analysera det svaga skenet av infrarÃtt ljus frÃ?n galaxen har de upptÃ?ckt de ser galaxen som den var nÃ?r universum bara var 600 miljoner Ã?r gammalt (vid en rÃdfÃrskjutning pÃ? 8,6). Det hÃ?r Ã?r fÃrsta gÃ?ngen som astronomer har lyckats bekrÃ?fta att de ser en galax vars ljus hÃ?ller pÃ? att skingra den dimma av vÃ?tgas som fyllde kosmos nÃ?r universum Ã?nnu var mycket ungt. Resultaten publiceras i tidskriften Nature den 21 oktober.
Matt Lehnert vid Parisobservatoriet Ã?r huvudfÃrfattare till artikeln dÃ?r resultaten presenteras.
â?' Genom att anvÃ?nda ESOs Very Large Telescope har vi lyckats bekrÃ?fta att en galax som tidigare upptÃ?ckts med Hubbleteleskopet Ã?r det mest avlÃ?gsna objektet som hittills upptÃ?ckts i universum [1], sÃ?ger han.
â?' Kraften hos VLT och spektrografen SINFONI gÃr det mÃjligt fÃr oss att mÃ?ta avstÃ?ndet till den mycket ljussvaga galaxen. Vi finner att vi ser galaxen vid en tidpunkt dÃ? universum var yngre Ã?n 600 miljoner Ã?r, tillÃ?gger Matt Lehnert.
Att noggrant studera galaxer i universums barndom Ã?r mycket svÃ?rt. NÃ?r deras, till en bÃrjan, starka ljus till slut nÃ?r till jorden ser galaxerna ljussvaga och smÃ? ut. Dessutom har universums expansion strÃ?ckt ut ljusvÃ?gorna sÃ? att galaxernas svaga sken syns mest i spektrumets infrarÃda del - effekten kallas rÃdfÃrskjutning. Vad vÃ?rre Ã?r att universum inte var helt genomskinligt vid den hÃ?r tiden, mindre Ã?n en miljard Ã?r efter den stora smÃ?llen. Stora delar av rymden fylldes av vÃ?tgasdimmor som absorberade den starka strÃ?lningen i ultraviolett frÃ?n unga galaxer. FÃr astronomer gÃ?r denna tidsepok under namnet Ã?terjoniseringens tidsÃ?lder [2]. Trots dessa svÃ?righeter upptÃ?ckte den nya vidvinkelkameran (WFC3) pÃ? NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble tidigare i Ã?r flera objekt som bedÃmdes vara trovÃ?rdiga kandidater till att vara galaxer som lyste i det tidiga universum [3]. Att bekrÃ?fta avstÃ?ndet till sÃ? ljussvaga och avlÃ?gsna galaxer Ã?r en svÃ?r utmaning och krÃ?ver att man med stora teleskop placerade pÃ? jordens yta mÃ?ter rÃdfÃrskjutningen hos ljuset frÃ?n galaxen [4].
Matt Lehnert berÃ?ttar.
â?' NÃ?r det tillkÃ?nnagavs att Hubble hade hittat kandidatgalaxerna gjorde vi en snabb berÃ?kning och blev exalterade nÃ?r vi insÃ?g att det skulle vara mÃjligt att detektera dem med andra teleskop och instrument.
â?' Vi fann att den utmÃ?rkta ljusinsamlingsfÃrmÃ?gan hos VLT kombinerat med ljuskÃ?nsligheten hos den infrarÃda spektrografen SINFONI och en lÃ?ng exponeringstid skulle lÃ?ta oss inte bara detektera, utan till och med bestÃ?mma avstÃ?ndet till galaxerna, fortsÃ?tter han.
Forskarlaget gjorde en sÃ?rskild ansÃkan om observationstid hos ESO:s generaldirektÃr och fick tillgÃ?ng till VLT fÃr att observera kandidatgalaxen UDFy-38135539 [5] under hela 16 timmar. Efter tvÃ? mÃ?naders noggrann analys och prÃvningar av resultaten kunde teamet fastslÃ? att de gjort en tydlig detektion av det svaga skenet frÃ?n vÃ?tgas i en galax med en rÃdfÃrskjutning pÃ? 8,6. Detta gÃr galaxen till den mest avlÃ?gsna som upptÃ?ckts och vars avstÃ?nd dessutom bekrÃ?ftats med spektroskopiska observationer. En rÃdfÃrskjutning pÃ? 8,6 motsvarar en galax som vi ser blott 600 miljoner Ã?r efter den stora smÃ?llen.
MedfÃrfattaren Nicole Nesvadba vid Institut dâ?TAstrophysique Spatiale i Frankrike summerar arbetet.
â?' Det Ã?r mycket spÃ?nnande att kunna mÃ?ta avstÃ?ndet till den mest avlÃ?gsna galaxen vi kÃ?nner till. Men de astrofysikaliska konsekvenserna av upptÃ?ckten Ã?r Ã?nnu mer betydelsefulla. Det Ã?r den fÃrsta gÃ?ngen som vi vet sÃ?kert att vi tittar pÃ? en av galaxerna som skingrade dimman som fyllde det tidiga universum, sÃ?ger hon.
NÃ?got med upptÃ?ckten som Ãverraskat forskarna Ã?r att skenet frÃ?n UDFy-38135539 inte verkar vara tillrÃ?ckligt starkt fÃr att pÃ? egen hand kunna ta sig igenom vÃ?tgasdimmorna.
â?' Det mÃ?ste finnas andra galaxer i nÃ?rheten, antagligen mindre och ljussvagare fÃljeslagare till UDFy-38135539, som kan hjÃ?lpa till att gÃra rymden runt galaxen genomskinlig. Utan det extra ljuset frÃ?n grannarna skulle den ljusstarka centralgalaxen ha dolts av de omgivande vÃ?tgasdimmorna och vi skulle inte ha kunnat se den alls, sÃ?ger Mark Swinbank (Durhams universitet).
MedfÃrfattaren Jean-Gabriel Cuby (Laboratoire dâ?TAstrophysique de Marseille) kommenterar.
â?'Â Att studera Ã?terjoniseringens tidsÃ?lder och galaxernas utveckling Ã?r att tÃ?nja grÃ?nsen av vad dagens teleskop och instrument klarar av. Men den hÃ?r typen av observationer kommer att bli rutin nÃ?r ESOs E-ELT, som blir det stÃrsta teleskopet i vÃ?rlden fÃr observationer i optiska och infrarÃda vÃ?glÃ?ngder, bÃrjar anvÃ?ndas.ï'?
GÃran Ã-stlin, professor i astronomi vid Stockholms universitet, forskar sjÃ?lv om hur galaxer utvecklas.
â?' Det Ã?r spÃ?nnande att de har lyckats upptÃ?cka den mest avlÃ?gsna galaxen. Det visar hur viktigt det Ã?r med spektroskopiska observationer fÃr att sÃ?kerstÃ?lla att vi vet vad det Ã?r vi tittar pÃ?.
Noter
[1] ESO har tidigare rapporterat (eso0405) om ett objekt Ã?nnu lÃ?ngre bort (vid en rÃdfÃrskjutning pÃ? 10). Men vid ytterligare observationer misslyckades man att hitta ett objekt med samma ljusstyrka pÃ? den platsen. Observationer med NASA/ESAs rymdteleskop Hubble har inte kunnat skingra tveksamheterna. De flesta astronomer anser idag inte lÃ?ngre att detta objekt kan vara en galax med sÃ? hÃg rÃdfÃrskjutning.
[2] NÃ?r universum hade svalnat av efter den stora smÃ?llen, fÃr ungefÃ?r 13,7 miljarder Ã?r sedan, bÃrjade vÃ?te bildas nÃ?r elektroner och protoner slogs ihop. Den kalla mÃrka vÃ?tgasen var universums huvudsakliga bestÃ?ndsdel under de sÃ? kallade kosmiska mÃrka Ã?ren, dÃ? det inte fanns nÃ?gra ljuskÃ?llor. Denna epok tog slut nÃ?r de fÃrsta stjÃ?rnorna fÃddes. Den starka ultravioletta strÃ?lningen frÃ?n den fÃrsta generationen av stjÃ?rnor bÃrjade lÃ?ngsamt gÃra vÃ?tgasdimman genomskinlig genom att bryta isÃ?r vÃ?teatomerna till protoner och elektroner igen, en process som kallas fÃr Ã?terjonisering. Denna tidsÃ?lder i universums barndom varade mellan tiden 150 miljoner Ã?r till 800 miljoner Ã?r efter den stora smÃ?llen. Att fÃrstÃ? hur Ã?terjoniseringen Ã?gde rum och hur de allra fÃrsta galaxerna bildades och utvecklades Ã?r en av de stora utmaningarna inom modern kosmologi.
[3] Hubble-observationerna beskrivs hÃ?r: http://www.spacetelescope.org/news/heic1001/
[4] Det finns tvÃ? metoder som anvÃ?nds av astronomer fÃr att mÃ?ta avstÃ?nden till de tidigaste galaxerna. De kan ta mycket djupa bilder i olika fÃ?rger med hjÃ?lp av filter och sedan mÃ?ta ljusstyrkan hos objektet i de olika vÃ?glÃ?ngdsomrÃ?dena. MÃ?tningarna kan sen jÃ?mfÃras med vad som fÃrvÃ?ntas fÃr galaxer av olika typer vid olika tider under universums utveckling. Det hÃ?r Ã?r fÃr nÃ?rvarande det enda sÃ?ttet dessa galaxer kan upptÃ?ckas pÃ? och Ã?r den teknik Hubble-forskarlaget anvÃ?nder. Men tekniken Ã?r inte alltid tillfÃrlitlig. Det som ser ut som en ljussvag, avlÃ?gsen galax kan ibland visa sig bara vara en sval dussinstjÃ?rna i vÃ?r egen Vintergata.
NÃ?r man vÃ?l har hittat ett objekt kan en bÃ?ttre uppskattning av avstÃ?ndet till det gÃras genom att finfÃrdela ljuset i sina fÃ?rger och sedan leta efter signifikativa tecken, i form av emissionslinjer, som pÃ?visar fÃrekomsten av vÃ?tgas eller andra Ã?mnen i galaxen. Denna spektroskopiska metod Ã?r det enda sÃ?ttet att uppnÃ? de mest trovÃ?rdiga och korrekta avstÃ?ndsuppskattningarna.
[5] Detta underliga namn har sitt ursprung i att galaxen hittades i det omrÃ?de pÃ? himlen som kartlades i Ultra Deep Field-projektet. Siffrorna anger dess exakta position pÃ? himlen. ï'?Â
Mer information
Forskningsresultaten presenteras i artikeln Spectroscopic Confirmation of a Galaxy within the Epoch of Reionisation at z = 8.6, Lehnert m.fl., som publiceras i tidskriften Nature den 21 oktober 2010.
Forskarlaget bestÃ?r av M. D. Lehnert (Observatoire de Paris â?' Laboratoire GEPI / CNRS-INSU / Universitÿ Paris Diderot, Frankrike), N. P. H. Nesvadba (Institut dâ?TAstrophysique Spatiale / CNRS-INSU / Universitÿ Paris-Sud, Frankrike), J.-G.Cuby (Laboratoire dâ?TAstrophysique de Marseille / CNRS-INSU / Universitÿ de Provence, Frankrike), A. M. Swinbank (University of Durham, Storbritannien), S. Morris (University of Durham, Storbritannien), B. Clÿment (Laboratoire dâ?TAstrophysique de Marseille / CNRS-INSU / Universitÿ de Provence, Frankrike), C. J. Evans (UK Astronomy Technology Centre, Edinburgh, Storbritannien), M. N. Bremer (University of Bristol, Storbritannien) and S. Basa (Laboratoire dâ?TAstrophysique de Marseille / CNRS-INSU / Universitÿ de Provence, Frankrike).
ESO, Europeiska sydobservatoriet, Ã?r Europas frÃ?msta samarbetsorgan fÃr astronomisk forskning och vÃ?rldens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stÃds av 14 lÃ?nder: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, NederlÃ?nderna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Ã-sterrike. ESO:s ambitiÃsa verksamhet rÃr design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanlÃ?ggningar som gÃr det mÃjligt fÃr astronomer att gÃra banbrytande vetenskapliga upptÃ?ckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att frÃ?mja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, vÃ?rldens mest avancerade observatorium fÃr synligt ljus, och VISTA, det stÃrsta kartlÃ?ggningsteleskopet. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och vÃ?rldens hittills stÃrsta astronomiska projekt. ESO planerar fÃr nÃ?rvarande bygget av ett 42-meters europeiskt extremt stort teleskop fÃr synligt och infrarÃtt ljus, E-ELT, som kommer att bli â??vÃ?rldens stÃrsta Ãga mot himlenâ??.ï'?
LÃ?nkar
- Forskningsartikeln: Nature-artikel
- Mer om Ã?terjoniseringens tidsÃ?lder (pÃ? engelska): http://en.wikipedia.org/wiki/Reionization
- Marcelo Alvarez simuleringar av Ã?terjoniseringen: http://www.cita.utoronto.ca/~malvarez/index.shtmlï'?
Kontakter
Robert Cumming
Onsala rymdobservatorium
Sweden
Tel: +46 31 772 5500
Mobil: +46 704933114
E-post: robert.cumming@chalmers.se
GÃran Ã-stlin
Institutionen fÃr astronomi, Stockholms universitet
Sweden
Tel: +46 8 5537 8513
Mobil: +46 704933114
E-post: ostlin@astro.su.se
Matthew Lehnert
Observatoire de Paris
France
Tel: +33 1 45 07 76 11
E-post: matthew.lehnert@obspm.fr
Nicole Nesvadba
Institut d'Astrophysique Spatiale
Tel: +33 1 69 15 36 54
Mobil: +33 6 28 28 14 26
E-post: nicole.nesvadba@ias.u-psud.fr
Mark Swinbank
Durham University
United Kingdom
Tel: +44 191 334 3786
Mobil: +44 7920 727 126
E-post: a.m.swinbank@durham.ac.uk
Douglas Pierce-Price
ESO Public Information Officer
Garching, Germany
Tel: +49 89 3200 6759
E-post: dpiercep@eso.org
Om pressmeddelandet
Pressmeddelande nr: | eso1041sv |
Facility: | Very Large Telescope |
Science data: | 2010Natur.467..940L |